Ett sista inlägg

Hej vänner!

Jag befinner mig just nu i ett flygplan högt upp någonstans över Europa. Jag är på väg tillbaka till Sverige. Helt otroligt att jag varit borta i sju veckor.

Under min tid i Istanbul har jag fått lära mig mycket, det är en tid jag alltid kommer att minnas. Att få möjligheten att åka på utomlandspraktik som trainee på Trafikverket är verkligen ett privilegium. Främst av allt så växer du som person. Du får testa din sociala förmåga i ett annat land, lära dig att läsa andra typer av kontexter och förstå andra sammanhang. Du får även perspektiv på arbetet och livet hemma i Sverige och på Trafikverket.

Jag har spenderat min tid som konsult i Istanbul, där jag har bl.a. arbetat för ett företag som arbetar inom transportområdet. Jag har även under de första veckorna följt mina kollegor på Grant Thornton på deras olika projekt och observerat hur de tar sig an ett projekt och problem. Som ny i rollen som internrevisor på Trafikverket har jag inte ännu tagit mig an ett eget projekt, det är lång väg kvar innan jag har – och själv känner att jag har tillräcklig – erfarenhet för att göra det. Därför försöker jag ta in så mycket jag kan när jag hamnar i ett projekt där jag kan observera hur det fungerar. Samordning, styrning och arbetsflöden.

Under tiden på Grant Thornton hade jag också den otroliga turen att få gå på kursen om revisioner av informationssystem, CISA. Den här utbildningen riktar sig till den som planerar att certifiera sig inom området. Under de totalt tre veckor som kursen fortlöpte lärde jag mig mycket och ett nytt intresse väcktes. Jag hade turen som tidigare varit med på en revision som berör informationssäkerhet. På så vis blir det lättare att konkretisera det man diskuterar och lär sig. Mitt kommande mål är först och främst att ta den generella certifieringen inom internrevision, CIA – Certified Internal Auditor. Men vem vet, efter det kanske jag går vidare mot en CISA? Intresset väcktes sannerligen under den här kursen och informationssäkerhet är viktigt område idag.

I Istanbul har jag fått uppleva en annan kultur samtidigt som jag nästan varje dag slås hur lika vi människor är världen över. Egentligen är skillnaderna inte så stora. Vi är alla människor, och det går att hitta så mycket gemensamt, samtidigt som såklart mycket tid har ägnats åt att diskutera skillnader och olikheter.

Igår genomförde jag min avslutande presentation för företaget jag spenderat mest av min tid hos. Det blev totalt ca 10 åhörare, och under mina inledande minuter avbröt de mig för att ringa in flera som de tyckte skulle lyssna på det jag hade att berätta. Det kändes roligt såklart. Presentationen gick bra, och åhörarna var intresserade med en del frågor. I tillägg till min presentation har jag också skrivit en rapport jag lämnat över. Efter min presentation uppstod en dialog kring vilka förbättringsområden och råd jag hade till företaget. Detta ledde till att de vill att jag lade till lite kommentarer i min rapport, som vi diskuterade i rummet. Det var saker de ville ha med sig. Så några små justeringar återstår innan jag skickar in den slutliga rapporten. Under presentationen var min kollega Tugba från Grant Thornton med för att översätta ifall det skulle behövas.

Igår hade vi också en gemensam middag och kväll tillsammans, jag och kollegorna på Grant Thornton. Vi möttes upp vid Taksim och gick till en restaurang som hade en vacker utsikt över vattnet och moskéerna i den gamla delen av Istanbul. Som efterrätt så överraskade jag de andra med att ta fram svensk choklad som min vän Madeleine tagit med några veckor tidigare. Det blev mycket uppskattat! Efter middagen gick vi vidare till ett nytt ställe där vi slog oss när för att fortsätta prata minnen från de här veckorna i Istanbul. Kvällen bestod av många roliga historier och skratt. Snart fick jag också en rolig överraskning, som ni kan se bland bildspelet nedan. Tack så mycket allihopa!

Om ca 30 minuter kommer jag återigen att nå svensk mark. Hemma väntar familj, vänner och en vår full av jobb och spännande aktiviteter med alla traineer på Trafikverket. Vi har en härlig gemenskap i vår traineegrupp, så jag ser fram emot att träffa alla igen och prata om alla olika platser vi besökt och praktiker vi varit på under den senaste tiden. Jag är även redo för kommande aktiviteter, bl.a. studiebesök och kurs i ledarskap. Spännande!

Jag vill tacka alla som varit delaktiga till att jag fått möjligheten att åka till Istanbul och genomföra en utlandspraktik. Tack till Trafikverket, Magnus Sörebö, Peter Funck och såklart ett stort tack till Mrs. Sezar Bozkus som ville ta emot mig under dessa veckor.

Jag vill också tacka Grant Thornton Turkey’s Business Risk Services team; Ugur, Kezban, Tugba, Unus, Kaan och Daphne. Tack för er gästvänlighet och för att ni gjort ert yttersta för att jag ska trivas och få en minnesvärd upplevelse. Görüşürüz, unutma beni.

Tack också till dig som följt min resa. Det har varit roligt att skriva om mina upplevelser. Jag hoppas att du tycker det varit roligt att följa mig också. Vi kanske ses snart?

Önskar alla en trevlig vår!

Hälsningar,

Sandra

Detta bildspel kräver JavaScript.

Saknar och kommer att sakna

Nu börjar den här perioden lida mot sitt slut. Det har varit fantastiskt roligt och det blir nog litet ledsamt att lämna Istanbul på fredag. Jag har faktiskt hittat flera nya vänner här nere, något jag inte förväntade mig när jag reste ner hit. Jag är ganska säker på att jag kommer att återvända hit snart igen. Jag har även fått höra av både kollegorna på Grant Thorton och hos min kund att de inte vill att jag ska lämna Istanbul. Det måste ju betyda att det gått bra? 🙂

Mitt projekt börjar också lida mot sitt slut. På torsdag ska jag presentera delar av mitt projekt för de olika så kallade General Directors inom organisationen. Som jag har förstått kommer det vara mellan 15-20 personer där. Det ska bli spännande att höra/se om det uppskattar det jag kommer att presentera.

Som bilden ovan har det sett ut ganska mycket för mig under veckan som just gått. Jag har sammanfattat mitt arbete i en rapport. Jag skriver ned information under olika teman och avslutar med att nämna mina kommentarer till informationen som är given. Under de kommande dagarna ska jag färdigställa allt och förbereda min presentation inför torsdagen.

Så här sex veckor in i min utlandspraktik har jag ju upptäckt saker jag saknar, och jag börjar inse saker som jag kommer att saknar när jag kommer tillbaka till Sverige. Tänkte att jag kunde sammanfatta mina tankar lite, det blir båda högt och lågt 🙂

Smör
Ni vet vårt goda och gula smör i Sverige? Det finns inte i Turkiet. Här är smöret nästan vitt och smakar inte alls lika. Bregott. Åh! Det saknar jag.

Filmjölk
Favoriten på frukosten i Sverige, no where to be found in Turkey.

Osockriga saker
Det mesta i Turkiet är sockrat. Kellogg’s cornflakes, kaffe, te m.m. Rena smaker är inte att underskatta!

Trafiken
En lugn och stillsam trafik är inte (!) att underskatta. Här är det hets och stress i trafiken mest hela tiden, mycket bilar överallt.

Min säng
It goes without saying, självklart saknar man sin egen säng. Till saken hör ju att jag har en helt ny säng hemma i Borlänge också, så saknaden är extra stark!

Mitt jobb
Ja, det här kanske låter smörigt men jag saknar mitt jobb! Att vara här i Istanbul och jobba med Grant Thornton, besöka min kund osv. har fått mig att bli ännu mer intresserad och taggad på mitt jobb inom internrevision, och internrevision på Trafikverket. Det är verkligen ett spännande arbete och det finns så mycket att lära och göra inom området. Sedan är det ju inte så konstigt att man är väldigt taggad på sitt jobb när det är så pass nytt som det är. Det finns fortfarande så mycket att lära om arbetet och Trafikverket. Jag hoppas att min energi håller i sig hela vägen hem! Jag får säkert lite hjälp med energin från våren som är på gång också 🙂

Det har även varit spännande för mig att få se den mer konsultativa delen av riskarbetet, något som har en mindre plats inom den statliga internrevisionen. Där är fokus främst på den kontrollerade verksamheten av internrevisionen. Det är intressant att fundera över hur ett konsultativt arbete skulle fungera inom en myndighet.

Familjen
Jag är naturligt en väldigt familjekär person, så familjen där hemma saknar man ju otroligt mycket. Påsken, med sina lediga dagar, väntar ju runt hörnet när jag kommer hem. Då blir det all-in family time!

Hotellet
Well.. det går ganska snabbt att vänja sig vid att ha en städad lägenhet, bäddad säng och morgondisk diskad när man kommer hem från jobbet. Inte alls fel måste jag säga! Det är även ganska skönt att man faktiskt kan ringa upp middag och frukost till lägenheten, om det skulle visa sig att kylskåpet är tomt…. 🙂

Svenska
Jag har alltså pratat engelska 90 procent av tiden jag har varit borta. Det är mycket! Och det slog mig häromdagen att jag saknar att prata på svenska. Det går ju så lätt då 🙂 Jag hade tur som fick besök av min vän Madde – oj, vad vi babblade (på svenska)! 😀

Gymmet
Att ha ett gym i ”källaren” är ju väldigt smidigt måste jag säga. Nu har jag ganska nära till Friskis & Svettis hemma i Borlänge också, men att ta hissen några våningar ner är ändå väldigt (!) nära. Fördelen är att man kan köra slut på sig totalt, ingen promenad hem 😉 Det går inte heller att använda vädret som ursäkt! Du behöver inte ens ta dig ut för att komma till gymmet.

Maten
Maten i Turkiet är väldigt god! Det har varit roligt att mina kollegor har varit så måna om att jag ska få prova alla möjliga olika traditionella maträtter under min tid i Istanbul. Det har blivit många olika speciella sorters döner, traditionell Ottomansk mat och ändlösa efterrätter!

Turkiska
Jag kommer sakna att lära mig nya ord på turkiska. Det är så kul med språk! Helt plötsligt förstår jag igen varför jag valde att läsa så mycket språk på gymnasiet. Något jag lovat mig själv under tiden här är att jag måste plocka upp språkstudierna igen. Vad man glömmer mycket när man inte aktiverar språket.

Mina vänner i Istanbul
Kezban, Tugba, Ugur, Kaan, Tugba, Unus, Akif, Mert och många fler. Jag kommer sakna dem väldigt mycket. Ett härligt gäng som gjort min tid i Istanbul väldigt minnesvärd. Jag har planer på att åka tillbaka, kanske i september när det börjar bli kallat i Sverige men fortfarande är varmt i Turkiet, men det är långt till september.

Avslutar med en bild från dagens härliga promenad genom en park upp till en fin utsiktsplats där vi nöjt av turkisk kaffe och godsaker.

Iyi akşamlar,

Sandra

Bara rakt över gatan

Här i Turkiet kan man se stora skillnader i hur människor lever, och det syns tydligt omkring en. Här vid mitt hotell är det väldigt påtagligt. På ena sidan av vägen finns mitt hotell, ett annat väldigt fint höghus med privata lägenheter och även ett stort Hilton-komplex en bit bort. På den här sidan har vi en fin trottoar och ett litet centrum med mataffär, café, frisör och några matställen. Vid alla dessa ställen arbetar även vakter.

Bara precis över gatan lever väldigt fattiga människor i hus med stora hål i. Det blir väldigt påtagligt. Sedan strax bakom det här området ser man, vad man kanske kan kalla, ”vanliga lägenhetshus”. I Istanbul verkar standarden kunna vara väldigt blandad på en liten yta.. Även när man åker taxi in mot centrum så kommer plötsligt mindre områden där folk bor nästan som i hyddor. Det finns även större ”slumområden”, där jag har promenerat i sällskap av mina kollegor, men det verkar även som att det är väldigt blandat i den här staden. På bara 50 meter kan området förändras helt.

Här följer ett bildspel som visar hur det ser ut på de olika sidorna här vid mig. Det är även med några bilder från ett område jag vanligtvis passerar på morgonen. Bilderna är lite otydliga, men jag vill inte stå och fotografera rakt in i dessa personers liv, det känns inte helt bekvämt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Upplopp, sol och tårtdiagram.

Hej!

Här går dagarna i ett och det är nu igen länge sen jag skrev här. En vecka har passerat och under den veckan har jag hunnit varit sjuk, nästan hamnat mitt i ett upplopp, jobbat och promenerat längs Bosphorus i solen.

Förra veckan började sådär. Min vän Madde skulle åka med en buss tidigt till flygplaten. Redan vid frukosten kände jag att jag mådde illa och att något inte var som det ska. Jag trodde inte det var någon fara, men jag hann bara till jobbet så blev det ganska mycket värre. Som vanligt är alla så vänliga och vill mitt bästa. De ville gärna ha mig kvar en stund och bjuda på ett speciellt te, som kanske skulle hjälpa. Det var såklart väldigt snällt av dem, men jag satt bara där och ville snabbt hem innan något otrevligt skulle hända. Det slutade med att jag spenderade måndagen och tisdagen hemma på hotellet. Redan tidigt på tisdagen mådde jag mycket bättre och kunde arbeta hemifrån.

I tisdags hände även något tragiskt här i Istanbul. För ca 6 månader sedan var det en protest vid Taksim där Gezi Park ligger. Politikerna hade då tagit beslutet att skövla parken för att göra plats för byggnader, något som invånarna i Istanbul inte var nöjda med. Det ledde till en protest. Under den här protesten så dog ett antal personer. Bland annat pojken Berkin Elvan. Han var ute för att handla när han träffades i huvudet av en gasburk som polisen skjutit av. Efter detta hamnade han i koma och efter 269 dagar så dog han. Detta inträffade sent på tisdagen.

Som jag har förstått det så är det flera här i Istanbul som är missnöjda med rådande politiker. Det här blev därför som bensin på en brasa och skapade protester. Jag visste ingenting om detta när jag kom till jobbet på onsdagen, men när eftermiddagen närmande sig så började mina bordsgrannar prata om att jag bör åka hem tidigare för att inte råka hamna i en protest. Till slut blev det en väldig diskussion, vem ska följa Sandra hem? Någon måste följa henne hem! Jag tänkte att det här är, igen, bara något av deras vänlighet så jag avrådde med ett skratt. ”Nej nej, herregud! Inte ska ni följa mig hem, det går så bra”. Det slutade med att Tugba skulle följa mig hem, och när vi kom till tunnelbanan ringde till och med managern på Business Risk Services på Grant Thornton för att försäkra sig om att någon följde mig hem. Vad är detta? tänkte jag.

Från tunnelbanestationen Osmanbey kan man gå hem till mitt hotell med en kort promenad på ca 4-5 min. Jag har gått där flera gånger och vi tog också den vägen idag. När vi kom av så var det folk som sjöng ramsor och jag märkte att det var mycket folk. Ingen obehaglig stämning, men mycket folk. När vi kom upp på gatan blev jag helt chockad! Det var folk ÖVERALLT! De tog upp hela gatan, så långt ögat nådde. Det var flaggor och planscher, allt möjligt. Här var det också en ganska lugn stämning tycket jag. Inga ramsor eller så, bara mycket folk. Vi gick direkt in på en tvärgata och där var det folktomt. Vi var vid Osmanbey kl 17:00. Ca 40 min senare hade jag hunnit upp till hotellet, bytt om och ner till gymmet. Jag ställer mig på löpbandet och tittar upp på TV. Där står det med stora bokstäver: ”RIGHT NOW AT OSMANBEY”. Det var polisbussar, fullt med poliser, vattenkanoner och tårgas. Fullt upplopp! Där undkom man med några minuter till godo!

Här kan ni läsa mer om protesterna. Scrolla ner till kl 17:39 så får ni se vad det står om Osmanbey. En av filmerna de visar har klipp från Osmanbey. Det är fullt av tårgas och folk springer ner i tunnelbanan för att komma undan. Fruktansvärda bilder. Jag är glad att jag kom fram i tid.

Vi får inte glömma att vi innan detta öde hade en väldigt trevlig lunch 🙂 Och även på torsdagen gick vi till vattnet och drack kaffe. Då hade jag Kaan med mig från Grant Thornton och Akif hos organisationen jag jobbar för var med oss. Nedan kommer lite bilder från lunchen och vårt kaffehäng.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Under jobbet i veckan har det sett ut ganska mycket som nedan. Mycket tårtdiagram och staplar som jag gjort. Jag har sammanställt en del historiska siffror för att se hur det utvecklats över tiden och gjort tårtdiagram för att se hur olika saker är fördelade.  Jag har också börja förbereda en ppt. Det är en del att tänka på för att presentera sin information på bästa sätt.  Jag har också skrivit mycket text i veckan, eftersom jag även kommer lämna informationen skriftligt och därav i litet mer utförlig form. Väldigt spännande att det snart ska vara klart och presenteras! Lite stressande också såklart 🙂 Som vanligt så har jag så mycket jag vill ta upp och visa, men man får då tänka på att man har fått ett scope som man ska begränsa sig till. Bättre att man gör få saker ordentligt än flera saker litet halvbra.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På lördagen hade vi otroligt fint väder här i Istanbul. Jag bestämde mig för att ge mig ut och promenera. Jag tog en taxi till Taksim och gick sedan åt det håll jag visste att vattnet låg. Så mysigt att promenera längs gatorna här. Snart kom jag ner till Tophane, ett ställe jag kände igen. Jag visste att om jag går en bit bort så kommer jag till Kabatas, där man kan promenera precis vid vattnet. Jag insåg dock att om jag promenerar dit så får jag solen i ryggen, och det ville jag ju inte! Så jag tog en buss till Besiktas, som går förbi Kabatas en bit till. Där hoppade jag av och promenerade sen längs vattnet långsamt tillbaka till Tophane. Vid ett café stannade jag och drack turkiskt te och bara satt i solen. Väldigt härligt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

På kvällen väntade jag besöka av några av mina kollegor. Så efter min härliga promenad skyndade jag hem, ner i gymmet och sen upp för att göra i ordning min lilla boning för besök 🙂 På söndagen mötte jag upp Kezban och vi strosade i ett köpcenter i närheten. Vädret hade vänt snabbt och det var regnigt så att gå i ett köpcenter blev en bra aktivitet för söndagen.

Vi hörs snart igen!

Hälsningar,

Sandra

Helgen i bilder

I helgen har jag haft min barndomsvän Madeleine på besök. Därför har vi gått all in på turistaktiviteter. Vi har precis avslutat helgen med turkiskt bad, hamam. Helt fantastiskt! Imorgon ska Madde tidigt med en buss till flygplatsen. Jag följer henne och sätter mig sedan på ett fik bredvid kontoret jag håller till på hos min kund. Där kan jag invänta arbetsdagen med lite turkisk frukost! Tyvärr visade Istanbul upp sitt värsta väder när min vän var här. Väldigt kallt, blåsigt och regnigt. Ni får avnjuta lite bilder från helgen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sammanfattning av veckan

Hej!

Nu var det länge sedan jag skrev, mycket att berätta och sammanfatta den här gången.

Senast jag skrev till er var i torsdags när jag varit iväg och spelat backgammon på lunchen dagen innan och torsdagen spenderade jag på Grant Thorntons kontor. I fredags var det återigen dags för en dag på CISA-kursen. Den här gången gick vi igenom kapitlet: ”Information Systems – Acquisition, Development and Implementation”. Den eftermiddagen gick jag till gymmet och spenderade sedan kvällen på mitt hotell. Det var skönt att ha en lugn fredagkväll.

På lördagen skulle jag äntligen få besöka Grand Bazaar! Jag och min kollega Ugur träffades kl. 14:00 (sovmorgon!) och åkte gemensamt till den gamla delen av Istanbul. Där hade ju jag varit tidigare när vi besökta Sultanahmet men den gången var Grand Bazaar stängt. Vi promenerade runt inne på den stora marknaden och det fanns mycket att titta på för min del. Ganska snart bestämde jag mig för att jag inte skulle handla något den här gången, utan fokusera på att hitta saker som jag skulle vilja köpa. Jag ska ju nämligen få besöka av min barndomsvän Madeleine den här helgen, så jag tänkte att jag väntar med att handla tills hon kommer.

Grand Bazaar är inte likt något annat jag sett förut. Otroligt häftigt ställe att besöka! En marknad inomhus med massa olika smågator. Här kan man spendera mycket tid! Det var väldigt många affärer som sålde smycken, och Ugur förklarade att det mesta av Istanbuls smyckesförsäljning är centrerar till Grand Bazaar. Tror jag ska köpa mig ett fint smycke som minne från tiden i Istanbul. Jag funderar även på att köpa några fina tallrikar och ett backgammon-spel 🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter att vi promenerat runt där inne gick vi vidare på shoppinggator utanför. Det var otroligt mycket folk. Snart nådde vi Eminonu, en plats vid vattnet där en fin moské finns. Här bestämde vi oss för att äta något. Jag provade för första gången en typ av turkisk pizza. Det var, som det mesta av den turkiska maten, helt fantastiskt gott! Man får en tunn pizzaliknande sak som man har på sallad och lök på. Den rullar man sen ihop och äter som en kebabrulle. Mums!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sedan gick vi vidare för att möta upp Ugurs flickvän vid ett café en bit bort. Här satt vi länge och pratade, drack kaffé och spelade backgammon. Den här gången förlorade jag stort! Ugur var väldigt duktig på backgammon och jag fick inse att jag verkligen är en nybörjare. Här hälsade även en gullig kattunge på oss!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kvällen avslutades inne vid Taksim där jag fick träffa en av Ugurs bästa vänner som arbetar för det svenska företaget Sandvik. Det slutade som en väldigt trevlig lördag!

På söndagen hade min kollega Yunus ”bokat mig”. Vi skulle ut på en tur och se mycket olika saker. Vi började med att besöka Yunus tidigare universitet. Yildiz Technical University heter det och det var ett väldigt stort campus med byggnader som tidigare tillhört en sultan.

VI promenerade sedan till Ortaköy som ligger vid Bosphorus. Här gick vi längst vattnet och hamnade så småningom på en restaurang där vi åt en god lunch. Sedan begav vi oss återigen mot Eminonu där Yunus ville ta mig upp på en höjd där man kunde ta en fika med en väldigt fin utsikt över Bosphorus. Tyvärr blev vädret sämre på väg dit så vi ville inte sitta ute på balkongen. Men fikat var det inget fel på! Här satt vi ganska länge, njöt av turkiska efterrätter och pratade om allt möjligt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Söndagen avslutade jag sedan med att tvätta kläder och vara på gymmet.

I måndags var det dags för den sista och avslutande dagen på CISA-kursen. Jag har verkligen haft tur som har fått möjligheten att följa med på den här kursen. Nu funderar jag på om jag ska ta en certifiering i det här området. Informationssäkerhet är ett väldigt intressant område som får alltmer uppmärksamhet, därav blir det också allt viktigare att organisationer har en god kontroll över området. Jag ska fokusera på att ta den övergripande CIA-certifieringen (Certified Internal Auditor) först, sedan vore det kul att försöka på en sådan specifik certifiering som CISA.

På tisdagen åkte jag tillsammans med Kaan på en konferens som Borsa Istanbul anordnade. Borsa Istanbul är den islamiska börshandeln. Här hölls en konferens inom ämnet ”Implications of Participation Model in Finance”. Under förmiddagen gick presentationer såsom: ”Origin and Evolutions of Risk Sharing in Isalm”, ”Risk Based Supervisory Approach”. Vi har ca 70-80 personer i publiken och flera föredragshållare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På onsdagen var det återigen dags för mig att åka till min klient. Under förmiddagen fick jag höra att organisationens president (som det kallas i Turkiet) ville träffa mig. Honom hade jag träffat tidigare, då vi signerade uppdraget. Det visade sig att vi skulle träffas ensamma på hans kontor. Här serverades turkisk kaffe och jag fick även prova en specifik typ av turkisk choklad. Vi hade ett väldigt avslappat samtal om många olika saker; om mitt uppdrag, om min uppfattning av Istanbul så långt, om svenska, turkiska, fotboll (samma kväll skulle Turkiet spela mot Sverige) och mycket annat. Presidenten för företaget är inte så bra på engelska, så vi pratade långsamt och han ursäktade sig flera gånger för att han inte kunde prata bättre. Jag tyckte dock att det gick väldigt bra och jag tror att det hjälpte till att ska en avväpnande stämning. Det hela slutade med att jag blev utbjuden på lunch tillsammans med två andra som arbetar på företaget. De ville ta mig till en restaurang som serverar traditionell turkisk mat från den Ottmanska tiden.

Ännu en gång fick jag äta otroligt god turkisk mat. Jag fick blandade rätter; jag smakade en slags gryta med biff samt inbakad lamm. Till efterrätt åt jag igen den turkiska rispuddingen. Jag kan inte få nog av den! Så otroligt god. Jag fick även smaka en efterrätt gjord på pumpa.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår var det torsdag och jag var återigen iväg på äventyr på lunchen hos min klient. Veckan innan hade Akif pratat om att vi skulle åka iväg och äta en speciell typ av kebab och igår var det dags! Vi blev totalt ca 14 st som åkte iväg med Akif i spetsen. Vi skulle prova en kebab som har sitt ursprung från staden Erzurum där Akif kommer ifrån. Återigen otroligt god mat! Det här hamnar faktiskt väldigt högt upp i toppen och jag bestämde direkt att jag ska ta min vän Madeleine hit. Detta kändes väldigt traditionellt och något man bör prova på när man är i Istanbul.

När vi ätit färdigt så kunde inte några av tjejerna passera ett härligt dessert-café utan att gå in. Sagt och gjort, vi går alla in för att unna oss något gott efter maten. Här åt jag en efterrätt med choklad och en typ av mjölkpudding. Ännu en gång är jag i Efterrättshimlen! 🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

På jobbet har jag arbetat med att sammanställa mycket olika siffror, samt även skrivit texter som så småningom ska bli en rapport till företaget.

Efter jobbet tog jag en buss för att hämta upp min vän Madeleine som var på ingång. Flygplatsen hon kom till ligger på den asiatiska sidan av Istanbul. Vi kom hem till hotellet ganska sent men bestämde oss ändå för att gå ut och äta litet. Jag tog henne till restaurangen jag varit på dagen innan som serverade traditionell mat, något alla måste testa!

På lördag väntar Grand Bazaar och Sultanahmet med sina historiska byggnader. På kvällen ska vi tillsammans bjuda in mina kollegor på middag hos oss. Madeleine har fått i uppdrag att ta med sig svenska choklad och godis som vi ska bjuda på 🙂

Söndagen är ännu öppen för aktiviteter, men på kvällen ska vi såklart prova Hamam. Det finns ett fint spa i närheten av mitt hotell dit vi ska. Hoppas på en härlig upplevelse tillsammans med min vän.

Idag är det fredag och jag har fått sluta tidigare för att spendera tid med min vän. Jag hann med att posta det här inlägget, som jag förberett tidigare, innan jag ger mig av och möter upp henne. Nu blir det Taksim Square och Istiklal Street som gäller för oss!

Allt gott från Istanbul,

Sandra

Lunchutflykt

Gunaydin!

Lunchutflykterna hos företaget jag besöker fortsätter 🙂 Idag gick vi inte till Efterrättshimlen utan till vattnet. Där fanns ett café uppställt som serverade te och turkiskt kaffe. Cafét var uppställt med ett sånt tält vi använder i trädgården på sommaren. Inne i tältet fanns en kamin och ett antal bord. Väldigt mysig känsla då det var rätt så ruggigt väder ute.

Vid varje bord fanns det backgammonbrädor. Backgammon kallas ”tavla” på turkiska och uttalas ungefär som namnet ”Paula”. Mert, en av de som arbetar på företaget, tyckte det var dags för mig att prova på det. Några dagar innan hade jag tittat på när de spelade. Okej, sa jag. Let’s give it a go! Och vad händer? Jag vinner ganska stort över Mert! 🙂 Han säger att jag har en väldigt tur och det blir en returmatch. Även den vinner jag, fast med ännu mer marginal, och mitt sista slag med träningarna ger mig det bästa man kan få. Nu är jag helt såld på backgammon och vill spela snart igen!

Självklart fick jag lite stöd och hjälp när jag spelade, eftersom det var första gången, så jag kan inte ta åt mig hela vinsten. Även Mert, som var min motspelare, hjälpte mig med mina drag.

Väldigt roligt med dessa utflykter de tar mig på. Även om det bara är korta turer, för att dricka lite te eller kaffe efter maten, så är det väldigt roligt och jag får se mer av Istanbul. Nästa gång jag är tillbaka hos företaget är först onsdag nästa vecka. Då planerar de en ”special lunch” för mig. Vi är några som ska gå iväg och äta en speciell sorts kebab till lunch. Det ska bli spännande 🙂

Här följer lite bilder från gårdagens lunchutflykt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag är jag på Grant Thorntons kontor. Jag forsätter att jobba med mitt projekt, men jag kände att jag behövde en dag där jag kan njuta min egen dator fullt ut. Som ni vet så har jag problem att koppla upp min dator hos företaget.

En ny arbetsdag väntar!

Görüşürüz,

Sandra

Två dagar på mitt projekt

Hej!

Idag är det tisdag och jag har spenderat de två senaste dagarna hos kunden där jag genomför ett projekt. Där har jag varit själv, utan några kollegor från Grant Thornton. Under de här dagarna har jag mest fått jobba ”ostört”. Jag har fått ett skrivbord där jag kan koppla upp mig och sedan har jag suttit och arbetat på egen hand. Det är mycket information som ska samlas ihop så här i början, så jag har händerna fulla.

Tyvärr så har jag problem att koppla upp min dator till internet hos kunden, trots att vi använder kabel så vill det inte fungera. Det står att jag har internetåtkomst men jag får inte kontakt i browsern.. Mycket märkligt. Så jag använder mig av deras stationära dator för att söka information och underlag, sedan dokumenterar jag det jag behöver på min dator. Det funkar bra! Ibland är det litet svårt med ett Turkiskt tangentbord, men det lär man sig rätt snabbt också, inte så mycket som skiljer. En sak som skiljer är var ”i” sitter. Där vi har ”i” sitter ett annat typ av ”i”, utan prick över. Ungefär hundra gånger om dagen skriver jag fel 🙂 som tur är dokumenterar jag inte på deras dator, utan bara gör sökningar och översättningar.

Dubbelt så effektiv?

Efter lunchen så gick jag och två av de anställda hos kunden en kort promenad längs gatorna i området (trots att värdret var det sämsta sen jag kom, regn och blåst). Efter ett tag hamnade vi på ett ställe som jag skulle vilja kalla för Efterrättshimlen! En meny full med fantastiska efterrätter. Det blev en varsin efterrätt och kaffe. Det var väldigt trevligt och jag fick möjlighet att lära känna dessa två, nuvarande kollegor, som jag kommer att spendera mycket tid med under de kommande veckorna. Jag hade inte riktigt hunnit prata med dem ordentligt innan, för att bilda mig en uppfattning om vilka dem är. De visade sig vara två mycket trevliga och jordnära människor. Känns härligt att ha bra människor omkring sig när man är på en ny plats ”ensam”. De sa att de tyckte att det var bra att jag var på plats för då fick de en anledning att träna på sin engelska. Härligt att man är uppskattad och inte ses som en belastning 🙂

Hoppas på fler besök till Efterrättshimlen!

På eftermiddagen fortsatte jag med mina eftersökningar på information och började även sammanställa information inom ett specifik område. Jag kom ganska långt och kände att jag fått mycket gjort när dagen var slut. Under eftermiddagen hann jag även bekanta mig litet mer med en av personerna som var med på efterrättsbesöket. Vi sitter nämligen på samma kontor just nu. Vi började prata om sport och fotboll, det så viktiga småpratet klickade bra och det känns som om jag har en bra och trevlig kontorsgranne 🙂

Efter jobbet så hjälpte den andra kollegan mig till polisstationen vid Mecidiyeköy. Det är nämligen så att min telefon har slutat fungera. I Turkiet har de gjort så att alla mobiltelefoner i landet måste vara registrerade. Om en telefon från utlandet kommer in i landet så slutar den att fungera efter ca 10 dagar. Det sägs att detta är för att hindra att telefoner köps utanför landet och sedan säljs i landet, men dem jag pratat med säger att det även kan ses som ett sätt att hålla koll på befolkningen. Alla telefoner registreras med namn och flera uppgifter. Nu när min telefon inte fungerar kan jag inte gå till Avea, där jag köpte mitt simkort. I och med att jag är utlänning måste jag gå till polisstationen för att registrera min telefon. Tyvärr hade stationen stängt när vi kom fram. Nu vet jag dock var jag ska och jag ska försöka hinna dit innan jobbet imorgon för att få detta ordnat. Det är lite svårt att fungera ordentligt med en telefon som bara fungerar när det finns wifi!

För dig som undrar varför jag inte berättar så mycket om det jag faktiskt arbetar med i Istanbul hänvisar jag till det här inlägget där jag förklarar varför mina inlägg om min utlandspraktik kommer att skilja sig något från dem som gör sin praktik hos Sweroad.

På återseende!

Lägenheten

Under min tid i Istanbul bor jag i en lägenhet som hyrs ut precis som ett hotellrum, detta är alltså en typ av lägenhetshotell. Som jag har förstått det så består halva delen av de båda höghusen av lägenheter som personer hyr regelbundet, alltså som en hyresrätt, och den övre delen av husen består av lägenhetshotell. Jag trivs väldigt bra här. Hotellet ligger bra till och precis utanför finns en mataffär där jag kan göra mina inköp för att fylla kylen. Personalen är trevlig och gymmet längst ner i källaren är toppen! 🙂 Det är skönt att få ha en lägenhet när man är borta i sju veckor, då kan man fortsätta leva nästan som vanligt. Här kan jag laga min egen mat och ha lite ”space” att vara på, det är verkligen skönt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

CISA

Här får ni ett litet smakprov på hur det kan låta på utbildningen jag går. Svårt att hänga med? 🙂

Jag har Kaan bredvid mig som översätter de olika diskussionerna som uppstår eller om läraren markerar något viktigt. Samtidigt har jag datorn framför mig och läser om de olika avsnitten på nätet och på ISACAs hemsida. Det är ganska fascinerande hur mycket man kan förstå ändå, när man har materialet på engelska och kan urskilja några av orden. Jag tycker det gått väldigt bra!

Hittills har vi gått igenom:

The pocess of auditing information systems
Det avsnittet behandlar strukturen av en revisionsfunktion som behandlar informationssäkerhet, revisionsplanering, standards framework, riskanalys, revisionsmetodik, revisionsbevis, redovisande av revisionsresultat och kommunikationen därikring och Control Self Assessment.

IT governance and management of IT
Detta avsnitt behandlar hur man ska bygga upp en IT governance och mangement av IT. Vi tittar på olika områden och tar upp ”best practices”-exempel. Det behandlar riktlinjer och rutiner, roller och ansvar, segregering av ansvar och kontinuitetsplanering. Detta kopplas sedan till hur man bäst reviderar styrningen och förvaltningen av IT.

Protection of information assest
Detta avsnitt handlar om, som rubriken avslöjar, IT-säkerhet. Vi tittar på security management, roller och ansvar, revisorns roll, IT-brottslighet, identifikation och verifikation av användare, risker med trädlösa nätverk samt internet m.m.

På fredag är det dags igen! 🙂